Det började med en musarm. I början försvann besvären över en helg, men till slut räckte inte ens en hel semester till. Efter nio månader blev det ohållbart: jag kunde inte lyfta armen, hålla i en kopp eller greppa en penna. Jag blev rekommenderad en kinesiolog/massör som jag gick till. Jag visste inte vad jag förväntade mig, men inte var det att jag skulle bli både helt besvärsfri och ”frälst” på femtio minuter!
Där och då såddes fröet till att själv bli terapeut. Tänk att få kunna hjälpa andra att bli besvärsfria på samma sätt, så snabbt och utan mediciner.
Att bli terapeut sammanstrålade dessutom fint med ett av mina andra intressen: vår miljö. Mindre smärta = färre mediciner. Färre mediciner = mindre utsläpp av medicinrester i vårt dricksvatten och i våra sjöar där de påverkar de fiskar vi sen tar upp och äter. Friskare vatten = mindre ansamlingar av bl.a. toxiskt östrogen i våra kroppar = mindre smärta.